Sista kustturen för säsongen

Revelj vid 03.50 och en snabb frukost. Jag gillar att fiska mornar. Helt fantsatiskt att få möta soluppgången och känslan att fiska ett helt orörtt rev. Möter upp med grannen Morgan vid bilen och sedan iväg till sydkusten. Väl framme vid den tilltänkta kustplatsen så inser jag att det blåser lite väl mycket för att det skall vara hälsosamt, så det blir som så många gånger förr; att sätta sig att tänka vad som kan vara lämplig plats i denna vind. Kommer fram till att Kåseberga måste bli perfekt. Sagt och gjort, in i bilen igen. Bryter nog mot någon hastighets regel på vägen, det är ju bråttom, måste ju hinna med fiske i det första dagsljuset:)

Morgon på Kåseberga

Påbörjar fisket med en grå kaninhårs zonker och står och njuter av att vara på plats. Har inte jättestor tro på fisket av någon konstig anledning så står därför och smådrömmer då det plötsligt tar tvärstopp vid intagningen av Zonkern. Ett sent mothugg och fisk som är uppe och välver i ytan för att sedan lossna. Skit, varför står jag och tänker på annat? Börjar fiska mer koncentrerat, och ser en del tobis som är uppe i ytan och följer min fluga. Har också någon efterförljare som vänder under spötoppen och inte vill hugga. Höstöringen är inte så lättflörtad.

Vänder mig om och pratar med Morgan som går förbi bakom mig på väg till ny fiskeplats. Han har inte känt någon fisk. Presis när jag står och pratar med honom rycker det till i fluglinan, och en ny fisk är på flugan, som skiftats till en Magnus. Den efterlämmnar bara en virvel och en besviken fiskare som grämer sig över sin okoncentration. Tycker egentligen att detta är rätt intressant. Hur ofta är det inte fisken hugger när man gör något annorlunda med intagningen av flugan. Låter den sjunka, ändrar hstigheten etc. Det är bara till att fortsäta att lära!

Kustflugan Magnus


Vi avbryter fisket för att grilla lite korv på den medhavda engångs grillen, som visar sig omöjlig att tända:( Men efter mycket grejande lyckas vi att få glöd i kolen och kan grilla våra korvar. Morgan har precis tappat en fisk, som lossnade när han backandes skulle stranda fisken på land. Han lyckades med konststycket att mitt i ett steg snubbla på en sten och fylla sina vadare med vatten, men han fryser inte alls, trots att han skakar som ett asplöv:)


Efter att ha inmundigat korven med tillbehör så fortsätter vi fisket men känner inget under resten av förmiddagen. Utan vi får se oss besegrade med 0-3 av havsöringen. Men en trevlig morgon har vi i alla fall haft. Hade ju dock varit kul att få upp en sista kustöring för säsongen.





Hammarsbackar vid Kåseberga





Nästa fiske blir nog inte förrens den 24:e september då min fiskekompis Janne och jag ska till Mörrum för att överlista en höstöring. Väl mött!!