Epilog 2011

Då var säsongen 2011 slut och ett nytt fiskeår har kommit igång. Måste säga att jag hade ett ganska trögt år 2011. Kustöringfisket var inte alls som det skulle vara. Har varit ute endast 14 turer på kusten och på det fått 16 st havsöringar. Laxfisket var däremot ok med fyra fångade laxar på 10 fiskedygn. De mest minnesvärda laxarna var nog de två som jag tog i Lögde i början av juni. Norgeturen var som alltid riktigt trevlig med fiske på 2 st nya laxvald som gav mersmak. Tyvärr var fisket trögt trots riktigt fina förutsättningar och trots att jag bara fick två laxar så kändes det ändå ganska ok, eftersom ingen annan fick fisk under de dagar som vi var där.

Under semester månaderna var jag också och fiskade en del gädda och abborre i bergslagen. Det blev även en del torskfiske från svärfars båt när vi var i Göteborgs skärgård.

Nu väntar ett spännande 2012!

// D

Lugnt på fiskefronten

Då var det ett tag sedan jag både skrev på bloggen men också var ute och fiskade. Märker att barnen tar mer och mer tid. Inte minst efter att vi fick vårt tredje barn som för övrigt fyller ett år i morgon. Kul! Men ibland får man bara prioritera, och det är ju egentligen en ganska lätt prioritering, även om det känns lite jobbigt att inte kunna sticka ut som man brukar kunna göra. Sitter annars och längtar efter kommande laxresor i sommar, inte minst efter det att brorsan och jag var och käkade middag hos fiskekompisen Håkan igår. Blev bara en massa fiskesnack!! Farligt. Antagligen sticker vi till Orkla och/eller Gaula i juli/augusti och Lögde förstås under början av juni. Snart kör dessutom havsöringfisket på kusten igång igen. Bara en månad kvar!! Underbart!!!

Skickar med två bilder från sommarens laxfiske!

Tillsvidare så får du ha det bra!!

// Daniel

Laxdrill i Orkla

Ett bra exempel på hur man inte skall taila lax och hur man skall göra det. Lite pinsamt när man ser det, men det får jag bjuda på:) Märkligt hur man i all upphettsning tappar allt av bättre vetande.

Lyckades tillslut i alla fall få upp laxen som vägde runt 4 kg

Orkla 2011

Laxfiske... finns det något bättre i fiskeväg? Måste säga att det ärt tveksamt. Dessutom är det ju inte bara fisket som är kul. Jag hade under våren säkert ägnat över fyrtio timmar bara på att leta bra sträckor och tyckte mig ha hittat ett par riktigt fina sträckor som både hade en hygglig statistik och varierande poler att fiska på. Därför var det med riktigt stor längtan och förväntan som årets laxfiskevecka startade.

Härlig miljö! Precis i blankvattnet nedströms ön hade jag första fisken redan i femte kastet. Tyvärr ville den inte fastna, men det ska ju också vara gräns för hur bra det skall gå...

Förutsättningarna verkade lovande med bra vattenflöde i älven och enligt väderrapporterna skulle det bli ömsom sol och ömsom regn i Sörtrönderlag under den kommande veckan, precis som man vill ha det! Vi tre bröder(Ander, Marcus och jag) möttes upp hemma i Uppsala på fredagkvällen och käkade middag hemma hos mamma för att sedan vid 23-tiden sätta oss i bilen och påbörja resan. Vi hade sedan innan bokat tre dygn på ett vald i övre orkla och väl framme vid 7-tiden på morgonen så verkade det infria alla förväntningar. Där vi slår upp tältet gör älven en skarp vänstersväng som skapar en djup ränna i älvens bortre kant och i hitkanten en fin rullstensö som man kan gå och fiska ifrån. Ser riktigt giftigt ut!! Fiskesugna? Räkna med det. Men eftersom vårat fiske inte skall starta förrens kl 12 så tar vi och kojsar in ett par timmar så vi skall kunna få lite sömn innan fisket börjar.

"- NU är det fiske" Yrvaken vaknar jag av Anders som står alldeles exalterad och berättar att älven stigit två decimeter efter att vi gått och lagt oss. Laxfebern börjar att sätta in och det är omöjligt att sova vidare, trots att vi bara sovit ett par timmar timmar. Vid 12-slaget är vi så laddade som man bara kan bli. Vi står vid en älv som precis stigit ett par decimeter. Solen skiner och vi är helt ensamma på ca två kilometer kanon fint laxvald!! Kan inte bli bättre!

Vi börjar fisket i en fin pool med ett tydligt strömstryk som avslutas med en nacke och en lättare fors på ett par hundra meter. Känslan är att det bara måste stanna fisk efter att de har gått genom forsen. Jag går knappa 100 m uppströms nacken där det ligger en ö mitt i älven och förlänger kasten meter för meter. I femte utlägget precis i blankstryket nedströms ön så suger det till och jag är inte alls med på noterna. Fisken går upp i ytan i ett plask och lossnar sedan. Skit! Men fiskkänning i femte kastet bådar ju gott!! Vi fiskar sedan denna sträcka några repor men känner inget mer. Efter ett break i gapahuket så tar Marcus och Anders och går och sover ett par timmar men jag väljer att fiska vidare, viket jag inte ångrar;) Har fiskat mig ner mot nacken och kommit in i den riktigt heta zonen då det plötsligt suger till i spöt. Jag lyfter spöt och sköna gungningar fortplantar sig genom klingan. Fast fisk!! Vi står och mäter krafterna i några minuter och jag börjar fundera på var jag skall ta in fisken eftersom älvbanken på det här stället är riktigt brant och består av storsten. Går med andra ord inte att stranda fisken som man annars brukar kunna göra. Efter att fisken kommer intill mig för tredje gången och jag inte kunnat taila den så bestämmer jag mig för att gå nedströms för nedströms forsnacken går det riktigt fint att stranda fisken. Riktigt dumt val för väl nere i forsen får fisken nya krafter men tar som tur är slut efter ett par stycken hopp. Jag kan sedan taila en fin mellanlax på 5,2 kg. Jubel och glädje! Första laxen landad och jag har bara fiskat i fem timmar!! Ja, man kan inte annat än att bli tacksam!

Lax på 5,2 kg. Härligt!

Anders fiskar på den övre delen av vår sträcka!

Vår vecka fortsatte med perfekta förutsättningar vädermässigt och vattenmässigt, men det märkliga var att det inte kommer någon lax. Vi ser en del fisk som visade sig, men det var inga större steg av fisk utan mest ströfisk som kom. Jag fick ytterligare en mellanlax på måndagmorgonen, och kände sedan ingen mer fisk under veckan. Däremot så var det en riktigt underbar miljö att fiska med och jag fick tom se en utter en tidig morgon, och det är ju helt fantastiskt. Svårt att förstå varför det inte rörde sig mer fisk. Vi fiskade på två olika vald som båda var riktigt fina, det var bara fisken som saknades. Men vi kommer tillbaka, var så säker!!

Laxdrill!

Nöjd av glad för resans andra och sista lax!

// D

Fler bilder från Lögde

Här kommer lite mer bilder från Lögde:

En av alla oändliga rasbranter i Lögde. Något som skapar Lögdes karraktär. För övrigt har denna plats har några riktigt fina djuphålor som håller fisk, även om de är lite svårfiskade.

Att kunna fiska vadandes utan vadare är inte så ofta det går. Under våra dagar var norrbotten varmast i Europa. Vi hade över 30 grader i skuggan, så att gå så här vara bara helt perfekt:)

Giftig kurva med några blankfläckar där fisken stannar till på sin väg uppöver älven

Större delen av Lögde ser dock ut på detta sättet med lugnflytande sel och sandbankar

Precis ovan där snabbströmmen börjar tog första fisken. Hade även ett hugg här med en fin virvel som avslöjade att fisken inte var en liten harr eller öring.

Nöjd eller nöjd...

Flugan som fällde fiskarna...

Anders filéar lax

Har nog aldrig varit så ren under ett laxfiske. Var så varmt att vi badade minst ett par gånger om dagen, Anders minst fem:) Undrar om han gillar att jag lägger ut denna bilden...

Vad gjorde man utan spöstället på bilen...

Ja, det var väl skörden av bilder från detta fiske. Nu väntat semester om två veckor i Göteborgs skärgård, givetvis med lite havsöringsfiske från klipphällarna. Efter detta blir det en veckas laxfiaske tillsammans med mina bröder i Orkla och kanske lite i Gaula och/eller Stjördal också. Vi får se var bilen tar oss!

Skitfiske!!!!!!!

// D

Lögde ler återigen mot mig!

Då var vi hemma efter att ha fiskat i Lögdeälven i tre dygn. Kan ju meddela att jag fått en och annan kommentar om vansinnestur...vi har nämligen kört 275 mil på fem dygn och fiskat tre. Det är i mastigaste laget även för oss. Dessutom var det ju inte Lögde som var destinationen för vårt laxfiske. Det är ju alldeles för långt borta för endast tre dygns fiske... Planen var istället att prova Örekilsälven för att sedan åka in i Norge till Enningdalselven eller någon annan sydnorsk laxälv. Men när måndagkvällen kom och jag fick positiva signaler om att det fanns vatten i Lögde så dök det upp igen som ett alternativ. När jag sedan läste de förlösande raderna på Edge som sa "Nu vände det...två laxar under det gångna dygnet...."så var det helt kört. Snabb överläggning med brorsan så var allt spikat och klart; imorgon kväll (läs i tisdags) sticker vi till Lögde med snabb mellanlandning hos mamma i Uppsala för att sova lite.

Kan ju meddela att jag inte ångrar detta ett dugg. Vi har sett lax. Vi har haft lax. Vi har fått lax!! Det är helt sanslöst!

Vi kom iväg på tisdagkvällen vid kl 22 och var framme i Uppsala vid 04-tiden på morgonen lite lagom trötta:) Dagen efter fortsatte färden och efter att ha slagit upp tältet på naturcampingen i Klöse så stod vi äntligen i älven. Älven hade riktigt bra vattenföring och det riktigt luktade lax. Jag ser ganska snart en lax visa sig i en strömkant och fiskar resten av kvällen på helspänn men varken brorsan Anders eller jag ser eller känner något mer. Vi är båda ganska trötta efter resandet och kojsar in i tältet relativt tidigt på natten för att vara redo för onsdagens fiske.

Ovan två av Lögdes fantastiska poler

Även onsdagen bjuder sedan på ett par laxar som visar sig i klassiska stjärtplask men också i stillsamma head-n-tail visningar, men fortfarande ingen känning av fisk. Vad vi däremot kände av var VÄRMEN. Hela europas varmluft verkade ha kommit till norrland under dessa dagar så dagtid fiskade vi en värme som låg runt 30 grader i skuggan. Underbart att dra på sig ett par vadare då...

Bilen laddad och klar

På torsdagen vaknar jag runt klockan åtta på morgonen och är fiskesugen. Vår fiskegranne i husvagnen bredvid har gett upp fisket och muttrar över att det inte finns någon fisk i älven och håller på att packa för att åka hem. Kollar med Anders om han skall med, men han vill sova två timmar till, något han bittert kommer att ångra! Lovar att vara tillbaka om två timmar och inmundigar en snabb frukost i bilen bestående av Kiviks hallonkräm halsad direkt ur tetran samt ett par torra brödskivor utan pålägg. Underbart! Bara man kan fiska utan att vara hungrig! Parkerar bilen och tar av spöt från spöstället på bilen. Obligatorisk kolla av krok och tafslina och fisket kan börja. Vägrar tappa fisk på grund av att jag varit slarvig eller lat med att ha dåliga grejor. Börjar att fiska av strömmen, som på denna plats trycks ihop så att älven bildat en djupare fåra som avtecknar sig som en mörk ränna från mitten av älven och över till andra sidan. Mitt i denna djupfåra ligger sedan en sten som nästan bryter ytan och bildar en riktigt fin strömkant nedströms. Förlänger linan mer och mer och fiskar mig sedan nedströms mot en liten nacke som skiljer den fors som börjar efter denna djupränna. Precis i stömvirvlarna innan nacken händer det som man längtar efter och som man lagt timmar av fisketid för att få uppleva! Ett kraftigt dunk i linan och jag lyfter spöt i mothugg. Helt klart fisk men vad är det egentligen? Fisken följer bara med uppströms när jag försöker få mer kontakt och jag tänker tanken att det kanske är en kilosöring eller en fin harr som tagit flugan. Får mer kontakt med fisken och lägger mer press på den och får genast tydligt svar; LAX! Fisken går upp ett par kraftiga vändningar i ytan och tar några meter lina. Vi står och mäter våra krafter en stund innan fisken bestämmer sig för att det får vara nog. Den går rakt ut i forsen som den kommit upp ifrån och linan susar av rullen. Jag jublar så det ekar över älven och börjar följa efter fisken skuttandes på strandstenarna. Plötsligt stannar fisken mitt i en blankfläck i forsen ett 80-tal meter nedanför mig och blir stående där. Efter en liten stund kan jag börja ta in lina på rullen och laxen följer snällt med. Får in den till halva klumplängden och tar sedan och lägger spöt på ryggen och kan bogsera den upp till platsen där den högg. Underbart! Den är sedan ganska spak och jag kan efter ett par minuter stångande stranda fisken mellan strandstenarna. Flugan sitter väl förankrad i underkäken på fisken och jag tror inte det är sant! Man fiskar, och fiskar och plötsligt så bara händer det. Och det känns lika overkligt varje gång. En sådan förmån att få uppleva detta! Fisken är ingen jätte men fantastisk vacker: 5.2 kg silver i Lögde. Kan det bli bättre? Jag sitter och beundrar fisken och jublar om vart annat en stund och hänger den sedan i snara i en björk efter älven så att jag kan se den när jag fiskar vidare. Har fortfarande en 45 minuter av de två timmarna kvar så en vända till kan man ju ta... Börjar i överkant av polen och bara njuter av allt som har hänt. I andra svepet, ganska omedelbart efter att flugan landat och börjat arbeta i strömmen, kommer nästa påslag, och jag fattar ingenting...mothugg och så sitter resans andra lax på kroken. Ibland är laxfiske bara så enkelt. Efter ett tiotal minuter och en ganska beskedlig fight kan jag taila lax nummer två. En fet vacker skönhet på 4.7 kg fördelade på 76 cm. Resans succé är ett faktum och det känns som om vi nu kan åka hem! Flugan har repat fisken i gälarna så den blöder så pass mycket att jag får bonka denna fisk också. Hade annars tänkt släppa tillbaka den då det är en hona och Lögde behöver alla laxhonor kvar i älven.

Polen laxarna högg i. Den första laxen högg i nedre delen av bilden. Den andra i ovankanten av bilden

5.2 kg Lögdesilver med flugan fast förankrad i munnen

Väl hemkommen så är det svårt att dölja mitt leende för Anders. Ber honom lukta på mina händer och frågar vad de luktar. Fisk!! När han sedan uppdagar att jag inte fått en lax som han trodde, utan två, så svider nog de extra sovtimmarna lite extra;) Men det går ju inte att ha flugan i vattnet hela tiden. Man måste ju sova någon timme ibland också. Lunchen består sedan av nystekt lax med potatismos och smakar vidunderligt!

Kan det bli så mycket bättre - nyfångad lax vid älvkanten

Vi fiskar sedan både fredagen och lördagen och Anders är i en fisk som inte vill ta flugan ordentligt. Själv har jag ett hugg med virvel efter på samma plats där jag får första fisken men den vill inte fastna. Vi ser också flera laxar som visar sig så upplevelsen är ändå att det är en del lax i rörelse.

På lördagen är det sedan så varmt både i luften och vattnet att vi fiskar vadandes i badshorts och sandaler. Fantastiskt skönt men kanske inte helt kanon för laxen med vatten temperatur över 20 grader.

Sammanfattningsvis så får jag säga att Lögde återigen har lett mot mig. Jag har hitintills aldrig blivit utan lax i denna älv, vilket är helt osannolikt. Är bara ruskigt tacksam och glad över att fått vara här och fiskat i denna fantastiska pärla av norrlandsälvar.

Lite fler bilder kommer senare!

// D

Tre rader förändrar allt...Lögde nästa

Lögde väntar!!

Äntligen är vi på väg till Lögde för några dagars fiske. Mellanlandat i Uppsala dit vi kom i natt kl 04.30. Har halvsovit i 4 timmar och gick in på Edgeflyfishing.com och kollade lögdetråden om något hänt. Riktigt sugen på att komma upp och fiska. Skit att man skall ha 120 mil att köra enkel resa bara...men det är det värt för 3 dygns fiske. På Edge stod fyra rader som gjorde att vi kastade oss ur sängarna och snart in i bilen; "nu lossnad det...2 stycken på 98 och 102 cm...". Laxfiskare är ett märkligt släkte...

Lögde here we come!!

Ny rapport kommer i nästa vecka efter fisket!! Nu måste jag sticka!!

Märla kan göra skillnaden...

Har lyckats få till lite fisken den senaste veckan. Faktiskt mer än förväntat, vilket man får tacka en förstående fru för. Varit flera korta turer i närområdet men de är inte så tokiga de här korta, tidiga morgonfiskena. Igår var jag ute vid Lernacken igen. Hämtade upp fiskekompisen Håkan vid kl 04.30 och började fiska vid klockan fem. Fick bli dobbspöt idag också. Orkar inte hålla på med vadarna på dessa korta turer. De nordostliga vindarna kan man väl inte säga är optimala för fisket men visst var det fisk inne på revet som vakade och plaskade. Syntes extra tydligt eftersom vattnet låg som en spegel. Fiskade med räkimitation under första timmen men fisken ville bara inte ta min fint serverade räka. Bytte till en diskret liten märla och fick påslag i första kastet. Kul! Kunde landa en pigg och fin blankbesa som fick friheten åter. Kände sedan ingen mer fisk. Kul ändå att det är så pass hyfsat fiske.

Ja, så ser jag ut

Fartyg som gått på grund utanför lernacken. Ägs tydligen av en Tysk som inte har råd att bogsera hem den. Kustbevakningen har tömt den på diesel och olja och så länge den bara ligger på grund är det ingen som har ansvar för båten. Skulle den driva iland så är det andra regler som gäller. Märkligt system kan man tycka...

Bröderfiske 2011

Varje år så brukar vi tre bröder ta en eller flera dagars fiske på kusten, och så också i år. Yngsta brorsan Marcus kom ner från Uppsala i torsdags så i fredags bar det av. Förhållandena verkade bli kanon med fina ostliga vindar på ca 5 m/s.

Vid kl 04 satte vi oss i bilen med Österlen i sikte. Väl framme har så har det börjat ljusna och vi ser redan från land hur det är öring som går nära land och vakar. Gissa om vi hade bråttom att få ihop grejorna! Av någon anledning brukar jag alltid vara snabbast med att få ihop utrustningen så jag blir först med att smyga ut med flugspöt. Ser fisk som går och vakar i head-n-tal vak och lägger med stor förväntan ut de första kasten, men ingen fisk vill ta min fluga. Så fortsatte det hela dagen...såg mycket fisk, men inte någon ville kännas vid mina flugor trots att jag vid flera tillfällen la flugan mitt i vakringen. Tror också att jag gick igenom nästan hela flugasken, men det hjälpte inte. Det var bara en sådan där dag då fisken inte ville ta. Märkligt! Alla förutsättningar fanns på plats, men det är ibland någon eller några parametrar som inte stämmer, och vilka de är, det skulle jag kunna betala dyrt för att få veta:) Till slut lyckas i alla fall Marcus få en besa, men det var allt. Det enda bestående förutom att vi hade trevligt tillsammans var lite foton. Du får ta del av några av dom nedanför.

Tidig morgon på Österlen. Vi kunde se fisk gå och vaka utanför stenarna men också i viken till vänster om oss. Spännande!

Lite väl stilla på morgonen, men samtidigt så spännande att fiska på vakande fisk. Såg flera fiskar vaka här och skrämde två stycken med fluglinan också. Sådana dagar funderar man på hur många öringar som sett ens flugor. Är inte helt säker på att jag vill veta svaret...

Frampå dagen blev förutsättningarna fina med helt ok rörelse i vattnet. Möjligtvis lite väl klart, men det borde ändå gått och lurat ett par stycken.

Österlen på väg att slå ut i vår

Familjedag med fiske på Österlen...

I onsdags tog vi som familj till Österlen för en heldag ute vid havet. Efter att ha passerat Kiviks musteri och inhandlat obligatorisk äppelmust och diverse olika juicer så kom vi ner till havet vid 13-tiden. Givetvis var alla spön med och jag tacklade upp både barnen och mitt eget dobbspö. Tyvärr är det svårt att fiska fluga när man har barnen med eftersom det blir ett och annat avbrott i fisket där man får hjälpa till med bottennapp, ta bort "sjögräsfiskar" från draget etc. Fick i alla fall in emellan göra några kast själv och lyckas faktiskt lura upp två stycken utlekta fiskar i ganska fin kondition som simmar vidare för att äta upp sig till sommaren.

Vi hade en riktigt härlig dag där vi kunde njuta av sol, fiske, mat lagad på spritkök och mycket lek. Skickar med några bilder.

Adela drillar en av öringarna som jag krokade. Något långt spö för henne kanske:) När jag skulle skölja av fisken för fotografering så lyckades jag tappa den. Men en besa är väl kanske inte så mycket att fota även om det var en fin fisk för att vara utlekt. Det märks att de börjat äta upp sig.

Min härliga familj; Edvin snart 6 år, Anna-Carin med vår dotter Alicia 5 månader och slutligen Adela 7 1/2 år

Tråkig avslutning...

Efter gårdagens tur var jag ju bara tvungen att göra ett försök till på Lernacken. Gick upp vid 04.15 för att få med mig gryningen. Väl på plats så är jag helt ensam. Strömmen gick fortfarande ganska stark även om den mattats något från gårdagen. Ser en hel del fisk som är uppe och visar sig och får arbeta lite med en fisk som kliver av halvvägs. Men av någon anledning är fisken riktigt försiktig. Kan ju bero på kristallklart vatten och ett kavlugnt Öresund;)

Fick i alla fall njuta av en fantastisk morgon med soluppgång och allt! Sedan kan ju tilläggas att jag inte var den piggaste familjefadern resten av dagen:)

Tyvärr fick morgonen en tråkig avslutning; jag glömde min kusthåv på en sten nere vid vattnet. En riktigt fin handgjord håv i ek/horn/masurbjörk/ av Mats Dahne. Skulle någon hittat den så får du gärna höra av dig. Klicka här så ser du hur håven ser ut.

Över ån efter vatten...

I måndags ställde jag en ledande fråga till mina barn om att visst skulle det vara kul att provkasta deras nya spön lite. Ingen baktanke här inte:) De blev eld och lågor över förslaget så vid 18-tiden på kvällen tog vi grejorna och stack till Lernacken vid bron för att prova deras nya spön... Kan ju tillägga att jag också tog med mitt dobbspö, givetvis bara för att göra några provkast...

Jag tacklade upp deras spön och de fick välja vilket drag de ville ha i asken, givetvis de mest färggranna, men huvudsaken att de var nöjda. Efter lite instruktion och uppfriskande av minnet av hur man gjorde så stod de där på stenarna och kastade och gjorde det faktiskt riktigt bra. Jag tacklade upp mitt 12'6 fots dobbspö och hade inte speciellt stora förväntningar eftersom havet låg helt spegelblank och vattnet var kristallklart. Dock var det en ganska kraftig ström som gjorde att det kanske ändå skulle kunna gå att lura någon fisk. Jag läger ut ett långt kast i strömmens ytterkant och försöker få mina räk kopior att jobba naturligt i strömmen. På femte kastet suger det i och en pigg fisk drar ut lite lina från rullen. Jag ger spöt till min dotter som efter mycket kämpande tillslut får in öringen som jag kan håva. Inte så lätt för en 7-åring att hantera ett så långt spö. Fisken är en riktigt fin fisk på 52 cm och ett fulton på 1,07. Rolig början på fisket. Efter ett tag upprepar sig samma sak och jag kan håva en fisk på 55 cm och ett fulton på 1,12. Riktigt kul.

Ibland får man sig en överraskning. Jag har aldrig haft tro på Lernacken utan alltid åkt till platser längre bort. Snacka om att gå över ån efter vatten.

Skickar med en stämnings bild från kvällen.

Öresund ligger näst intill spegelblankt. Kruset är från strömmen.

Fint besök...och 16 öringar

Förra helgen hade jag fint besök av Mathias och P-A från Örebro. Deras besök har blivit lite av en tradition och jag ser alltid fram emot att de skall komma, inte minst för att det blir några dagars intensivt fiske och dessutom trevliga vänner. Att bara kunna fokusera fiske med tidiga mornar med fiske i gryningsljus och sena kvällar, det får mig att gå loss rejält!

Måste säga att vi hade några riktigt sköna dagar med ett ur fiskesynpunkt bra väder. Vi lyckades lura upp 16 öringar tillsammans, vilket vi väl får räkna som ett okej resultat. Ingen större blänkare kom upp men jag lyckades i alla fall lura en som var över måttet. Den tog på en liten cdc-räka som jag la mitt framför en head-and-tailande fisk. Jag strippade in flugan och såg plogen komma och sedan det sköna draget i linan. Härligt! Tyvärr hade jag bara min telefon att ta bilder med så kvaliteten är lite dålig:(

Skickar med lite bilder från dagarna.

Kåseberga med perfekta vågor och förhållanden. Men inte en fisk känning. Märkligt! Finns några parametrar som jag inte har koll på än...

P-A drillar fisk. En av 4 de öringar som han fick under helgen. Övrigt att nämna om P-A är att om man saknar något så kan man alltid finna det i P-A:s ryggsäck:)

Min lilla blänkare

Vår ständiga vän under fisket, svanen, har lämnat sina fotspår

Spöhållare på bilen underlättar förflyttningar från plats till plats i jakt efter fisken. På bilden saknas bara mitt Sameo Ventus...

Från medioker till succé på en kvart...

Det har tyvärr blivit lite dåligt med skrivandet under de sista veckorna. Jag var ute ytterligare en tur i mars som även den blev lottlös. Putte som jag fiskade med fick i alla fall en 4-kilos besa som givetvis sattes tillbaka.

Putte landar fisk i blåsväder

Den första april så åkte brorsan och jag iväg och äntligen så skulle jag få känna på fisk. Jag hämtade upp Anders vid 05.30-tiden på morgonen och var lagom mosig efter att ha kommit hem från jobbet vid 01-tiden. Men vad gör man inte för att få fiska;) Vi fiskade av "standard reven" utan att känna någon fisk och tog och avslutade dagen på en känd fiskeplats på sydkusten. Där sker det märkliga... jag har precis klippt av flugan från tafsen och lindat in fluglinan på rullen då Anders ser en fisk som visar sig i ett vak 30-talet meter utanför oss. Han tar dobbspöt och i andra kastet hugger en fisk, som visar sig i klassiska besa rullningar i ytan. Sedan har han ytterligare 2 efterföljare i de kommande två kasten. Jag tar snabbt och tacklar upp med en liten naturfärgad räka och vadar ut. I ett av de första kasten hugger en fisk även för mig. Den går upp i ett par luftsprång och avslöjar sin identitet som en blänkare, men tyvärr släpper flugan sitt grepp och jag går lottlös även från denna dagen.

Fascinerande är dock att vi fiskat hela dagen och inte känt eller sett en fisk och under den sista kvarten av fisket ser vi ett flertal fiskar som visar sig och är i kontaktmed fyra stycken. Så fort kan en dag vändas från medioker till succé, även om det inte landats någon blänkare. Det är sådant som får en att fortsätta, även när det känns omöjligt. Plötsligt händer det, och det har inget med Triss, att göra även om det upplevs som ett lotteri ibland:) Nu är jag väl medveten om att det krävs mer än en besa för att det skall bli succé, men efter 6 bomturer så var detta ändå känslan.

Anders drillar årets första havsöring. Tänk att det skulle dröja till den 1 april. Vilket skämt...

En besa, men dock en öring

Bättring sker i alla fall i skrivandet nu, för jag har äntligen spräckt nollan och hitintills lyckats landa 11 öringar under de sista fyra dagarna.

Närmar sig...

I tisdags var det tänkt att bli fjärde gången gillt. Östliga vindar på 13 sekundmeter gjorde förhållandena lite krångliga, men skam den som ger sig. Tänkte att prova lite nya ställen på västkusten där jag aldrig fiskat förut. Brukar alltid åka ner mot syd- eller ostkusten men nu när det skulle blåsa så passmycket tänkte jag att det kunde vara värd att fiska i lite lä och i alla fall njuta av att vara ute. Började i Barsebäck för att sedan fiska mig norröver på kända platser som Ålabodarna och Borstahusen.

Vattentemp på ca 3,5 grader gjorde att det kändes varmt i vattnet jämfört med hur det varit hitintills i år. Kunde verkligen gå och njuta av att bara gå och kasta med flugspöt. Tyvärr blev det ingen fisk denna gången heller. Har uppenbart skaffat mig en riktigt dålig vana...

Vad möter i Barsebäck? Jo, denna säl som ligger och solar sig på en sten.

Runt denna sten har jag fått ganska många öringar...

Borstahusen -riktigt fin plats för fiske

Svårfiskat...

Vintern, eller kanske mer bestämt kylan, har hållit skåne i sitt grep under de senaste månaderna. Min egen bekvämlighet har gjort att jag inte orkat mig ut. Har av någon anledning tröttnat på att frysa om fingrarna... Var ute för ett par veckor sedan tillsammans med fiskekompisen Peter. Kuling, is och minusgrader gjorde de svårfiskat. Faktum var att isen låg ända från Smygehuk i väster till Kåseberga i öster. Hittade tillslut en isfri remsa där jag kunde gå loss med flugspöt, men pallade inte riktigt att fiska med bort domnade fingrar, isande spö öglor och en spötopp med flera lager av is på. Gav upp efter en knapp timmas fiske. Man börjar tydligen bli gammal och bekväm...

Skickar med några bilder från turen.

Isigt vatten i Kåseberga som bildar silvriga band i dyningarna

Vi hittade en lucka med isfritt vatten invid land. Utanför var det issörja.

Utlägg

Nu börjar i alla fall värmen komma. Just nu så är det ett par plusgrader och det blir bara bättre. Arbete hela helgen och förhoppningsvis fiske på tisdag!

Tight L!

// D

Kylslaget...

Igår var min bror Anders och jag ute och planen var att vi äntligen skulle lura upp fisken. Morgonen började vi på Kåseberga som visade sig från sin bästa sida, åtminstone när det gällde vissa av de parametrar som bör vara bra för ett lyckat kustöring fiske; dvs lagom färgat vatten, pålandvind och vågor som rullar in, precis som det skall vara. Nu är kanske inte pålandsvind ett måste vintertid. Kan ju faktiskt bara dra ner vattentempen. Det som talade mot vårat fiske var en luft temp på någon minusgrad, 0.9 grader i vattnet, frusna tår och fingrar samt kanske även lite isbildning i spöringarna, men skam den som ger sig för sådana påfrestningar, tänker man åtminstone hemma när fiskesuget är stort. Jag bruka sällan frysa när jag är ute även om det är minusgrader, men jag måste nog erkänna att igår frös jag en del.

Isbildning i spöringarna på dobb spöt

Kåseberga var fantastiskt vackert som vanligt men tyvärr fisktomt så vi fortsatte till ett helt nytt och okänt rev jag varit intresserad av innan. Revet var riktigt fint och lockade verkligen till flugfiske, men det var inga känningar. Färden fortsatte sedan till Skarviken, Abbeås och slutade vid Hörte. Planen är nog att ligga lite lågt med fisket om vädret fortsätter på detta sätt, men det kan ju fort ändras hoppas jag. Börjar annars bli trött på bomturer!

Fiskebroder Anders på Kåseberga