Äntligen premiärtur...

Då var den äntligen avklarad, premiärturen; den absolut senaste premiärturen under mina tio år som kustöringfiskare.

Planen var att bege mig ner till sydkusten. Det enda som skrämde var isläget. Jag vet inte hur många gånger man åkt, sugen som bara den på att fiska. När man väl kommer fram så visar det sig att det är ofiskabart pga skitigt vatten, is eller för mycket sjö. Satte mig därför under morgonen på http://www.smhi.se/ och försökte utröna hurvida det skulle vara möjligt att fiska. Verkade vara fullt fiskbart men som tur är får jag ett mess från min fiskekompis Janne som meddelar att Webbkamran i ystad hamn visar att det är massor med is runt ystad. Så istället för att chansa tar jag västsidan istället.

Väl framme visar det sig vara ett bra val. Öppet vatten och en krusig vattenyta får fiskefebern igång. Måste bara i! En Polarmagnus får bli mitt vapen för dagen. Tar vatten tempen som visar sig vara 0,4 grader. Kanon för öringen som är växelvarm:), Not! Efter ett par timmars nötande och njutande utan fiskkänning, beger jag mig till en annan plats. Tyvärr så visar det sig att där var det fullt med is. Sammanfattningsvis en riktigt härlig fisketur. Kom flera snöbyar där snöflingorna var stora som handflator (lite överdrivet kanske...) och all sikt bara försvann. Älskar bara sådana förhållanden där man känner att man lever!!

Nu kan det bara bli bättre!

Blir inte alltid som man tänkt sig...

Ja, tyvärr blir det inte alltid som man tänkt sig. Januari som brukar vara en riktigt het månad blev inte alls som jag tänkt mig. Normalt så har jag hunnit med åtminstone en 6-7 turer vid den här tiden på året, men inte i år. Den 1/1 dog helt plötsligt min pappa som alltid varit min bästa vän, supporter och fiskekompis. Så istället för att ständigt ringa och rapportera till honom från fisketurerna så har man fått hålla på med begravning och allt vad det innebär. Väldigt tungt och tomt. Men man får väl inse att det är livets gång, även om det är svårt att greppa. Vi som redan hade börjat planera vårens och sommarens fisken tillsammans.

Som tur är så har vi fantastiskt många fina minnen tillsammans. Det är sådant man får leva på nu tills vi ses igen. Lägger in en bild från vårat fiske i Orkla för ett par år sedan. Vi hade en helt fantastisk vecka tillsammans mina två bröder, jag och pappa. Veckan började med riktigt lågvatten och förutsättningarna var inte de bästa Trots det så steg det lite grilse och vi lyckades lura några stycken. Bl.a. hade vi dubbeldrill vid ett tillfälle. Efter detta kom flommen. Älven steg från ca 17 m3 till över 100 m3 på ett dygn och fiske var knappt att tala om. Efter ytterligare ett dygn på kvällen började älven att stabilisera sig och vi funderade på om det kanske skulle vara möjligt att prova på ett fiske morgonen efter. Sagt och gjort, pappa och jag steg upp tidigt och var nere vid älven vid kl 04.30. Pappa började som vanligt fiska med ett drag i övre delen av polen och jag satt och väntade på att gå i efter honom med flugspöt. Han hinner inte göra många kast så fårsätter han sig i botten, tror han:) Ganska typiskt för att vara pappa. Det är givetvis en lax som tagit hans drag och står och stångar. Efter en fight på en 15 min så kan jag taila hans lax som väger 5,3 kg. Lycka!! Efter detta går jag i och får även jag en lax på dryga fyra kilo. Vad mina två bröder gjorde under tiden vi fiskade ska vi kanske inte tala om, men när dom dök upp vid 08-tiden så ångrade dom sig i all fall, eller hur Anders och Marcus:)

Pappa med lax på 5,3 kg

Veckan slutade med att vi fick 9 laxar i Orkla med en topp på 10,3 kg tagen av Anders min bror. Kan väl nämna att jag tog 5 av dessa laxar;) Utöver detta fick vi också 5 st laxar i havet. Riktigt kul!

Anders med sin enda Orklalax detta året, och den duger väl

Tack pappa för allt som Du betytt och betyder för mig. Har aldrig kunnat ha en bättre pappa än Dig. Jag älskar Dig och saknar Dig så mycket!

// Daniel